Nu är det alltså mindre än 3 dagar kvar tills jag flyttar Känns lite surrealistiskt nästan, tror inte riktigt jag har greppat att jag om 4 dagar befinner mig i Tokyo, mitt nya hem för ett år.

Veckan har varit minst sagt hektisk, fick i måndags reda på att de lyckats räkna fel på mina betyg (3 gånger), något som verkligen inte drog upp humöret. Känns absurt att komma dragande med sånt när det bara är en vecka kvar tills jag flyttar. Vem får betala för deras misstag? Jo givetvis jag. Det är jag som fått sitta och plugga konstant hela denna veckan också, när jag hade hoppats kunna fokusera på att lära mig lite Japanska bastecken istället.

Så fredagen lär sannolikt gå åt till att plugga, vilket jag dock kan leva med, ska bli otroligt skönt att bli klar med skiten dock. På lördagen är det lite av en avskedsfest hos Andy, vilket ska bli väldigt trevligt faktiskt. Ingen koll alls på vilka som komma skall, men de jag vet ska det bli trevligt att få träffa under så trevliga omständigheter för sista gången på ett bra tag.

Ett musiktips förresten är DVD:n “David Gilmour – Remember That Night – Live At The Royal Albert Hall”. Richard Wright ackompanjerar på orgel/piano/osv i bästa Pink Floyd-anda, David Bowie gästspelar på bl.a. “Comfortably Numb”, Nick Mason på “Wish You Were Here” och David Crosby och Graham Nash på bl.a. “Shine On You Crazy Diamond”. Den gamla Cantebury-legenden Robert Wyatt, från bl.a. Soft Machine bidrar även med en minnesvärd insats i “Then I Close My Eyes”. Det är nästan skrämmande hur sjukt bra Gilmour (Wright) fortfarande låter. Du hittar inte en enda av de stora rockmusikerna som var aktiva under 1960-talet som låter bättre än någonsin 2007. Tolkningen av “Echoes” är tveklöst en av de bästa jag hört, även “Fat Old Sun”, “Coming Back To Life” och avslutningen med “Comfortably Numb” är minnesvärda. Även dokmentärmaterialet på disc 2 är riktigt intressant och innehåller bl.a. ett förvånansvärt trevligt möte mellan Gilmour och Roger Waters, och där tyckte jag saker och ting såg oväntat bra ut

Appropå musik har jag aldrig varit så kär i mina hörlurar som jag är i dagsläget, burn-in har verkligen gjort enorm skillnad ^^

Nu – Mer pluggande.