Och nu följer bilderna från Patrik och Bergs sista kväll/natt i Tokyo och Japan, det var faktiskt samma dag som Kamakuraresan. Det var en av de bättre kvällarna/nätterna jag haft i detta land, helt klart. Vi hängde först på Hub ett tag. Där utspelade sig några av de roligare händelserna på länge, Berg kan berätta mer om ni frågar honom! Första bilden i inlägget är väldigt anknuten till detta ^^ Bilderna är för övrigt tagna med Patriks kamera och antingen av honom eller av mig.
Efter mycket nöje på Hub gjorde vi det man i regel gör när något ställe stänger och man inte planerat sticka hem, drar till karaoke!
Sen sticker man hem med något av de första tågen på morgonen, det är så vi gör här i Tokyo ^^
Eller så lägger man sig rakt ner på marken och sover, vilket faktiskt väldigt många gör, och det är i princip helt säkert. Detta är ett bra land.
Personen i fråga har typ stulit några bananer eller något, vi det tillfället ansåg vi tydligen att Berg liknade honom(?). Det var hur som helst en galet bra natt som kommer att etsa sig fast i minnet länge.
Då var det ännu en gång dags för ett gäng bilder från Kamakura, den här gången var det jag, Patrik & Berg som begav oss till den f.d. huvudstaden. Det är helt enkelt ett ställe man måste besöka när man är i Japan, vilket kan förklara varför jag varit där fyra gånger eller något vid det här laget. Nu låter jag helt enkelt bilderna tala för sig istället.
Berg hittade en ny vän på tåget ^_^
Gårdagen var soft! Älskar dagar där man bara planerat att sticka hem, handla käk, kolla på någon film… men det istället slutar med att man hamnar bakom tre goda vänner som skulle sticka till ett italienskt ställe (med väldigt förmånliga priser) för att inmundiga föda. Vid förfrågan om jag ville hänga på yttrades ett klingande ja. Jag visste ju ändå inte vad jag skulle äta och kostnaden skulle bli densamma. Otroligt god pasta beställdes in tillsammans med en karaff med vitt, billigt, men förvånansvärt gott vin. Vi blev kvar där i bra många timmar, folk tillkom, folk avtog. Snubblade in förhållandevis tidigt men väldigt belåten med livet i allmänhet.
Japan känns lite som allt jag älskade med Nintendo när jag var 10 år, det magiska landet i öst där lycka skapades för miljoner människor världen över. En mytomspunnen sagovärld likt Narnia, fast tuff. Jag älskar fortfarande Nintendo.
Då var det den 23:e igen, således dags att betala hyran. Eftersom jag inte hade något bättre för mig plockade jag med mig kameran till Shinjuku och detta högtidliga tillfälle. Det börjar för övrigt dra ihop sig nu… för alla andra att flytta hem dvs. Efter denna veckan är det bara jag och Tim kvar från den gamla klicken, dock tillkommer även Niclas till Higashi Nagasaki Side i helgen \o/
Nu börjar jag bli lite hungrig, således är det dags att styra käk.
Au revoir!
Det är inte speciellt kul att konstatera att jag inte kan åka hem nu i slutet av månaden, som planerat. Problemet ligger i att det tydligen tar en halv evighet när man ska förlänga sitt visum. Detta är något jag tampats med i någon vecka nu, innan jag slutligen fick det definitiva svaret igår… efter att ha undersökt alla potentiella lösningar på problemet, dessvärre utan framgång 
Inte nog med att jag verkligen såg fram emot att komma hem en vecka, för att träffa familj och vänner, det som svider mest är ändå det faktum att andra sett fram emot min hemkomst. Jag kan överleva med det faktum att jag får vänta tills jul med att komma hem, men det är svårt att ta känslan av att andra blivit besvikna. Nu var det förvisso utom min kontroll, men det gör inte riktigt att det känns bättre. Hur som helst _KOMMER_ jag att komma hem i närmare 3 veckor vid jul, och det finns inte något i världen som kan hindra mig från det. Det enda ljuset i detta mörker är att biljetten (trots att vi först inte trodde så) åtminstone VAR möjlig att boka om. Ber hur som helst om ursäkt för alla problem detta kan tänkas ha orsakat för folk där hemma, som planerat något i sin vardag efter min förväntade närvaro.
I övrigt ska hela min skola lungröntgas för TBC idag, det ska bli uh… intressant? Det positiva är att det innebär avsaknad av traditionell skolgång idag. Ledighet är skönt, och precis vad jag behöver just nu.
