På söndagen mötte jag ännu en gång upp med Rosa och Kim! Jag visste inte riktigt vad vi skulle hitta på, således var jag smått förvånad när första frågan jag fick var huruvida jag var intresserad av att sticka upp till den Nordkoreanska gränsen ^^ Då min geografiska kunskap gällande Sydkorea inte nödvändigtvis är på topp hade jag, av någon anledning, alltid inbillat mig att Seoul låg åtminstone några timmar iväg från gränsen. Men omkring 1.5 timme senare befann vi oss farligt nära! Trots att vi fortfarande befann oss i Sydkorea fick jag en stark Nordkoreansk känsla (tänk öststat), området omkring DMZ (demilitarized zone) kändes helt enkelt knappt som Sydkorea.

Därefter hoppade vi på bussen som leder en upp till ett observatorium där man helt enkelt får bättre utsikt över vad som är Nordkorea.

Inne i byggnaden fanns ett museum på 3-4 våningar, där nya och gamla Nordkoreanska prylar visades upp, kändes exempelvis lite underhållande att se en instruktionsbok för Windows XP, där boken i sig såg ut att vara från tidigt 50-tal.

Efter några timmar där bestämde vi oss för att gå tillbaka till parkeringen, istället för att köa en halv evighet framför busshållsplatsen.

Det var en klart skum upplevelse att befinna sig så pass nära världens sannolikt mest fruktade diktatur, tungt beväpnade militärer var ständigt närvarande (föga populärt att ta bilder på dessa individer, vilket förklarar avsaknaden av sådana). Med andra ord kändes det rätt skönt att vara åter i Seoul några timmar senare ^^