Den 20 juni hade Martin planerat en avskedsfest för mig i Yoyogi-parken, samma dag hade jag och Kim även planerat ett försenat midsommarfirande på samma ställe, således slog vi ihop de två till ett enda stort firande (som väl iofs mest var min avskedsfest ändå ^^). Vi började mötas upp vid Harajuku-stationen runt 13:00. Väderleksrapporten hade under veckan pendlat mellan hopp (sol) och förtvivlan (regn), men i slutändan blev det infernaliskt varmt och strålande solsken!
Precis som väntat var alla mer eller mindre försenade, men efter någon halvtimme hade vi samlat på oss nog med folk för att utan dåligt samvete kunna röra oss bort mot parken i fråga!
Kim hade, dagen till ära, bakat två sjukligt goda tårtor! Något som onekligen var väldigt uppskattat av de som hann dit i tid för att få smaka. Problematiken låg dock i att transportera dessa på två fullproppade tåg till Harajuku, men vi lyckades efter mycket om och men.
Panda Pimpin’
Paul var frisk som vanligt!
Yeonree var söt som vanligt!
Tyvärr glömde jag helt bort att jag faktiskt hade med mig en kamera efter några timmar, således blev det inte många bilder därefter. Men Kris (bra namn, jag vet), Sam och Leah droppade in några timmar senare, ackompanjerade med två gitarrer, så det blev en hel del jammande framåt kvällen. Allt som allt väldigt gemytligt ^_^
Lördagen den 13 juni var det återigen dags att se ett av våra favoritband, nämligen Kinokotachi, live!
Jag, Kim och Reika begav oss till Ekoda en halvtimme innan det hela skulle dra igång. Vi bestämde oss för att promenera, då det bara ligger 15-20 minuter iväg. Väl där konstaterade vi att vi var bland de första på plats, och det hela drog igång omkring 30 minuter senare än det ursprungligen var tänkt.
Spelningen var klockren som alltid, och det var dessutom premiär för en ny bandmedlem, nämligen en keyboardist! Något som helst klart gav Kinokotachi en extra touch. Jag var sedvanligt tokimponerad av Fu-chans basslingor, galet mycket talang där.
Efter öppningsakten var det dags för ett band jag inte hade hört tidigare, bassisten är en av stammisarna på Toy Kitchen (där samtliga bandmedlemmar i Kinokotachi hänger, stället ägs av Shingo, som spelar akustisk gitarr i bandet i fråga), men utöver det kände jag inte någon av de övriga medlemmarna. Det visade sig vara kvällens stora överraskning… inte nog med att bassisten och trummisen var riktigt skickliga, gitarristen var inte av denna värld. Han spelade med helt otrolig jäkla energi, ackompanjerat med teknik som inte heller var av denna värld. Överlag är jag sjukt imponerad av den lokala musikscenen i Tokyo. Något man kallt kunde räkna med i varje låt var att gitarristen framåt slutet skulle smälla till switchen för obeskrivliga mängder dist, efter vilket han drog igång med otroligt energiska solon.
De sista sex bilderna eller så säger i princip allt om varför jag var så positivt överraskad av detta band. Det blir inte mer rock än så här ^^
Slutligen var det dags för ett blues-orienterat band som nog får anses ha varit huvudattraktionen för kvällen, även om de två föregående banden i mitt tycke var snäppet vassare. Snubben med munspel besatt då skills, den saken är klar. Det gjorde väl hela bandet egentligen, alla var otroligt duktiga på det de gjorde. En trevlig avslutning på en oförglömlig kväll.
