Leaving Tokyo

Alone in…

Zen Garden

Satoyama

Forgotten Path

Thanks!

Hayaku: A Time Lapse Journey Through Japan from Brad Kremer on Vimeo.

Makes me miss Japan just a little bit more…

Fullscreen and HD is highly recommended!

ありがとうね！

Precis som väntat var alla mer eller mindre försenade, men efter någon halvtimme hade vi samlat på oss nog med folk för att utan dåligt samvete kunna röra oss bort mot parken i fråga!

Kim hade, dagen till ära, bakat två sjukligt goda tårtor! Något som onekligen var väldigt uppskattat av de som hann dit i tid för att få smaka. Problematiken låg dock i att transportera dessa på två fullproppade tåg till Harajuku, men vi lyckades efter mycket om och men.

Panda Pimpin’

Paul var frisk som vanligt!

Yeonree var söt som vanligt!

Tyvärr glömde jag helt bort att jag faktiskt hade med mig en kamera efter några timmar, således blev det inte många bilder därefter. Men Kris (bra namn, jag vet), Sam och Leah droppade in några timmar senare, ackompanjerade med två gitarrer, så det blev en hel del jammande framåt kvällen. Allt som allt väldigt gemytligt ^_^

Jag, Kim och Reika begav oss till Ekoda en halvtimme innan det hela skulle dra igång. Vi bestämde oss för att promenera, då det bara ligger 15-20 minuter iväg. Väl där konstaterade vi att vi var bland de första på plats, och det hela drog igång omkring 30 minuter senare än det ursprungligen var tänkt.

Spelningen var klockren som alltid, och det var dessutom premiär för en ny bandmedlem, nämligen en keyboardist! Något som helst klart gav Kinokotachi en extra touch. Jag var sedvanligt tokimponerad av Fu-chans basslingor, galet mycket talang där.

Efter öppningsakten var det dags för ett band jag inte hade hört tidigare, bassisten är en av stammisarna på Toy Kitchen (där samtliga bandmedlemmar i Kinokotachi hänger, stället ägs av Shingo, som spelar akustisk gitarr i bandet i fråga), men utöver det kände jag inte någon av de övriga medlemmarna. Det visade sig vara kvällens stora överraskning… inte nog med att bassisten och trummisen var riktigt skickliga, gitarristen var inte av denna värld. Han spelade med helt otrolig jäkla energi, ackompanjerat med teknik som inte heller var av denna värld. Överlag är jag sjukt imponerad av den lokala musikscenen i Tokyo. Något man kallt kunde räkna med i varje låt var att gitarristen framåt slutet skulle smälla till switchen för obeskrivliga mängder dist, efter vilket han drog igång med otroligt energiska solon.

De sista sex bilderna eller så säger i princip allt om varför jag var så positivt överraskad av detta band. Det blir inte mer rock än så här ^^

Slutligen var det dags för ett blues-orienterat band som nog får anses ha varit huvudattraktionen för kvällen, även om de två föregående banden i mitt tycke var snäppet vassare. Snubben med munspel besatt då skills, den saken är klar. Det gjorde väl hela bandet egentligen, alla var otroligt duktiga på det de gjorde. En trevlig avslutning på en oförglömlig kväll.

Dilemmat till en början var vart vi skulle ta vägen, då vi onekligen var ett ganska rejält sällskap och endast 3 dagar återstod innan dagen var kommen. Lösningen på våra problem blev Rikas バイト (deltidsarbete). Då hon själv var tvungen att jobba kom hon med den eminenta lösningen att vi helt enkelt kunde ha festen där. Jag var lite skeptisk till en början, då avståndet var lite längre än jag hade önskat. Principen överlag är att ju längre man transporterar en skara människor, desto fler tappar man på vägen. Men dealen Rika lyckades fixa var för bra för att tacka nej till.

Jag stack till Akihabara runt lunchtid för att köpa presenten mina kära föräldrar, bror och mormor bekostat, nämligen en brutalt snygg klocka. När jag kom hem befann sig Tim, Niclas och Daniel hemma hos oss och försökte spela oberörda. När jag sen slängde en blick in på mitt rum såg jag dock lite saker stående där! En tämligen trevlig flaska vin, tre flaskor Jinro Fresh (大好き) och en grym tårta!

Efter 6-7 minuters gång från stationen var vi framme på izakayan. Lite fina presenter från diverse vänner, sjukt bra mat, lika bra alkohol, stämningen kom väldigt snabbt upp på rätt nivå och succén var ett faktum.

Efter 2 timmar kände folk att det var dags att förnedra mig lite genom att ställa sig upp och sjunga falskt! Lite smickrad blev jag väl dock allt, om inget annat så av den enorma uppslutningen! ^_^

Efter izakayan försvann de flesta hemåt, men 13 av oss hade fortfarande festbehovet i oss, således drog vi vidare till karaoke, där vi stannade mellan 23:30 och runt 06:00. Folk var av varierande vakenhet, men hela kvällen var klockren allt som allt!

Efter det snubblade jag, Johanna, Sergie och Sebastien in på McDonald’s i Ikebukuro där vi satt en stund och chillade. Jag kom hem omkring 08:00 på morgonen, obeskrivligt nöjd med min gångna födelsedag!

Tack ännu en gång till alla som hjälpte till att göra årets födelsedag till en av mina bästa någonsin!

Nu låter vi helt enkelt bilderna tala för sig ^^

Kan tillägga att inga av bilderna kommer från min kamera, samt att jag endast tagit en liten bråkdel av dem ^^

Efter det övergav Tim oss i förmån för att se på män i tajta trikåer (balett)! Således vandrade vi tre som återstod vidare till Mejiro, följt av Takadanobaba.

Vi körde en pit-stop på ett av våra favorithak, The Cantina, för lite påfyllning av vätska, innan vi gav oss åter ut på äventyr, denna gång på väg mot Shinjuku.

Vi snubblade förbi Yoyogi innan vi slutligen anlände i Harajuku!

Innan vi visste ordet av var vi åter i Shinjuku, där vi stannade för att lyssna på några sköna gatumusiker.

Sen var Tim och Rika färdiga på baletten, således möttes vi upp igen för att käka middag och ta en öl eller två på en väldigt trevlig izakaya i Ikebukuro!

En skön söndag helt enkelt! ^^

Den här gången var det några japanska vänner som organiserade det hela. Denna helg var helt klart den sista då det faktiskt kunde kallas hanami, då majoriteten av alla träd förvandlats från vita och rosa till gröna. Vädret var hur som helst riktigt riktigt bra, dvs. strålande solsken och omkring 25 grader varmt, i skuggan.

Ber om ursäkt för korta inlägg, men det finns ärligt talat inte mycket mer att säga om hanamis vid det här laget, bilderna talar sitt tydliga språk… vi hade sjukt kul ^^

Som vanligt, gillar ni vad ni ser, kommentera och klicka på reklamen! ^^